1658 Bohuslän blir Svenskt

Freden i Roskilde avslutar det dansk-svenska kriget och Bohuslän överförs från Norge till Sverige. När svenskarna tar över administrationen noteras cirka 600 fartyg i området, vilket antyder en omfattande sjöfart och handel under norska tiden.

1662 Lilla sillperioden

En ny (om än liten) sillperiod börjar utanför Bohuskusten. Sillfisket blir dock mest av lokal betydelse och avtar efter cirka tio år.

1666 Utländska fiskare förbjuds

Kungliga Maj:t utfärdar en förordning om sillfisket. Utländska fiskare förbjuds att fiska sill vid Bohuslän om de inte blivit medborgare i en svensk stad. Förordningen stipulerar också att all fångad sill ska levereras till vissa utsedda hamnar – i Bohuslän gäller Göteborg, Kalvsund, Marstrand, Mollösund, Gullholmen och Lysekil. Detta stärker kontrollen över sillhandeln och försvårar för utländska intressenter.

1669 Häxprocessernas

Häxprocessernas tid drabbar även skärgården: I Marstrand anklagas flera kvinnor för att genom trolldom ha skrämt bort sillen från kusten. De påstås ha placerat “kopparhästar” i havet som hindrar sillstråken att återvända. Rättegången leder till dödsdom den 6 augusti. Denna historia illustrerar hur viktig sillen var för kustbefolkningen – utebliven sill kunde få desperata förklaringar.

1700-talet

1747 “den stora sillperioden”

Början på “den stora sillperioden” i Bohuslän. En ny mäktig sillinvasion når Bohuskusten. Samma år skärps reglerna: sillfiske tillåts nu enbart för svenska undersåtar, vilket utestänger utländska fiskare från det lukrativa fisket. Startskottet 1747 inleder Bohusläns mest berömda sillboom som varar i över sex decennier.

1752  Sillfisket blomstrar kraftigt.

Mängden sill som “står in” i skärgården ökar år för år och sillperioden utvecklas nu på allvar. Nya salterier och trankokerier (för tran=olja) anläggs längs kusten i takt med det rika fisket, och många invånare får sin utkomst direkt eller indirekt av sillen.

1775 – Marstrand förklaras som frihamn (Porto Franco) av Gustav III.

Detta drag syftar till att främja internationell handel (bl.a. med export av salt sill och tran). Som resultat sjudubblas Marstrands stadsinkomster redan första året. Frihamnsperioden

(1775–1794) gör Marstrand till ett kosmopolitiskt centrum under sillrushen, dit utländska köpmän söker sig för att handla.

1780–1797 – Sillfisket når sin kulmen på 1780-talet.

Det kokar av aktivitet i fiskelägena: kring 1787 finns hela 332 sillsalterier och 409 trankokerier i Göteborgs och Bohus län. Boomen ger upphov till sådan ekonomisk tillväxt att flera fiskelägen får Kunglig Maj:ts tillstånd att bygga egna kapell och tillsätta präster – samhällena växer och blir egna församlingar tack vare sillens intäkter.

1790-talet – Sillindustrin står för en enorm andel av Sveriges ekonomi.

Mot slutet av 1700-talet utgör exporten av saltad sill och tran drygt 17 % av landets totala exportvärde – bara bergsbruket är större. Svenska sillprodukter skeppas främst till övriga Östersjöländer och till Västindien. Samtidigt är sillen en viktig basföda för allmogen hemma i Sverige. Denna period befäster Bohusläns rykte som “Sverige klondike” inom sillfisket.

1800-talet

1905  Unionsupplösningen

Sverige och Norge går skilda vägar. Den 7 juni 1905 förklarar sig Norge självständigt, vilket bekräftas i förhandlingar senare samma år. Den nya riksgränsen vid Svinesund påverkar fiskeindustrin – norska och svenska fiskare behöver nu formalisera samarbeten, och vissa tidigare gemensamma rättigheter upphör. På sikt leder det till att gränsfisket regleras av bilaterala avtal istället för inomunionella överenskommelser. (Händelsen är politisk, men den får konsekvenser för kusthandel och fiskerättigheter mellan länderna.)

1906  Den andra stora sillperioden (1877–1906) når sitt slut.

 De sillstim som gett uppsvinget klingar av helt i början av 1900-talet. Därefter går Bohuslän in i en period av silltorka som varar flera årtionden, vilket tvingar många fiskare att söka nya fångstområden utanför Skagerrak eller att satsa på andra fisken (som torsk, långa, makrill) för sin försörjning.

Tidigt 1900-tal – Fiskeflottan moderniseras.

 Successivt börjar seglande bohuslänska fiskebåtar utrustas med hjälpmotorer. Till exempel förses fiskebåten Korpen från Smögen med den första inombordsmotorn levererad av Skandiaverken i Lysekil omkring sekelskiftet. Motoriseringen ökar räckvidden och säkerheten för fisket. Parallellt börjar också de första trålarna förekomma i svenska vatten – kring 1900 införs bottentrålning försiktigt, även om metoden inte får genomslag förrän senare.

1914–1918 – Första världskriget påverkar Bohusläns fiske på flera sätt. Krigszonen i Nordsjön och Skagerrak blir farlig för fiskebåtar på grund av minor och stridsfartyg. Vissa fiskemän omkommer när deras båtar råkar ut för drivande minor. Samtidigt stiger fiskpriserna kraftigt under krigsåren, då importen av mat begränsas – de som kan fiska gör goda affärer, men bränsleransonering tvingar många att åter använda segel. Kriget ger också upphov till makabra scener längs kusten: efter det stora sjöslaget vid Jylland 1916 (Skagerrakslaget) driver mängder av omkomna sjömäns kroppar i land i Bohuslän. Sikten av de sargade liken skrämmer lokalbefolkningen, och man börjar frukta att makrill och annan fisk har ätit av kropparna. Följden blir att makrillen bojkottas temporärt som matfisk – folk vågar helt enkelt inte äta den på ett tag.

1919-11-18, Orkan 

Smögen noterade S 33 m/s. Orkanen bröt upp isen som höll på att lägga sig inne i fjordarna.

1920-talet Islandsfiske

Efter sillbortfallet måste bohuslänska fiskare söka sig till nya vatten, och nu realiseras planerna på Islandsfiske. Motorseglaren “Rudolf” från Edshultshall är först ut att ge sig iväg för sillfiske vid Island på 1920-talet. Snart följer fler båtar (Gullmaren, Tova I, Rose-Marie m.fl.), och ett årligt sommarfiske utanför Island etableras. Under juli seglar skutorna iväg och återvänder i september med lasten full av stor, fet sill. All sill fiskas på kontrakt åt grossister eller konservfabriker hemma i Bohuslän. Det isländska sillfisket blir en lönsam ersättning för den uteblivna “hussillen” och pågår varje sommar fram till slutet av 1960-talet. (Islänningarna själva är dock inte förtjusta i det intensiva utlänningsfisket, skulle det visa sig senare.)

1920-11-15 /15 Orkan

Smögen registrerade WSW 37 m/s. Stora delar av norra Europas kuster hemsöktes orkanen som orsakade svåra översvämningar. Danmarks västkust översållades av vrak och havet bröt igenom Jyllands klitter. Det rapporterades svåra förhållanden längs hela den norra västkusten.

1921-01-23 Orkan

Smögen kunde skriva NNW 38 m/s. Orkanen drabbade hela södra Sverige i vinteroväder.

1921-03-4/5 Orkan

Smögen mätte vindarna till 34 m/s. Det var den tredje orkanen i området på mindre än fyra månader.

1933 Konservprodukten

Abba köper Munkens konservfabrik i Kungshamn. 

1939–1945 – Andra världskriget skapar nya prövningar för bohusfisket.

Sverige står utanför kriget men krigshandlingarna i närområdet gör havet osäkert. Tyska ockupationen av Norge (1940–45) stänger i praktiken gränsen; handel och kontakter över havet begränsas. En del bohuslänska fiskebåtar hjälper flyende norrmän över till Sverige nattetid, och smugglar in förnödenheter – en riskfylld men hjältemodig insats. Samtidigt råder brist på drivmedel och utrustning, vilket gör att många båtar inte kan användas fullt ut. Trots ransonering håller staten igång ett visst fiske för att förse befolkningen med protein. Krigsslutet 1945 välkomnas av fiskarna, men leder paradoxalt nog till ett prisfall på fisk – de gynnsamma krigsårspriserna försvinner när importvaror och vanliga marknader återkommer. Många fiskeföretag får avsättningssvårigheter i fredstid, och en del äldre fiskare lämnar yrket. På flera små öar i norra Bohuslän minskar befolkningen efter kriget; unga söker sig till jobb i industrin på fastlandet, och en del fiskartorp säljs billigt till stadsbor som fritidshus.

1943 Konservprodukten

Hela Abbas produktion flyttas till Rösholmen vid Kungshamn. 

1939 -1945 91 fiskare blev dödade av den Tyska flottan

1945-04-11 RAMONA, från Fisketången,  sänktes av Rysk ubåt

Efter 1945 – Den tekniska utvecklingen inom fisket accelererar.

Under senare hälften av 1940-talet och 1950-talet moderniseras flottan snabbt: nya motorfiskebåtar byggs, ofta större och i stål, och många seglande träskutor byggs om eller fasas ut. Bohuslänska fiskare tar nu på allvar upp trålfisket, som fram till krigsslutet spelat en blygsam roll. Kort efter kriget börjar bohuslänningar delta i storskalig trålning, först efter räka och havskräfta i Skagerrak, sedan efter fisk. Trålfisket blir snabbt helt dominerande inom det storskaliga havsfisket – en enda trålare kan fånga vad många småbåtar fick förr. Denna industrialisering av fisket ökar landningarna dramatiskt, men leder också till oro för överfiske och konflikter mellan trålare och småskaliga garnfiskare.

1954  - ABBA lanserar Kalles Kaviar

1960-talet – Bohusfisket når en ny topp – men också en kris.

Under 1950- och 60-talen deltar svenska västkustbåtar i stora sillfiskeäventyr i Nordatlanten. Bland annat fiskar man norska vårsill och nordhavssill i enorma mängder utanför Norges kust. I mitten av 1960-talet fångar svenska ringnotsfartyg (sillringare) stora kvantiteter sill som går till konservindustrin och till fiskmjöl. Men överfisket har konsekvenser: 1968 kollapsar sillbestånden i Nordatlanten. Särskilt det rika sillfisket vid Island upphör tvärt på grund av utfiskning. Många länder (inklusive Sverige) deltog i det intensiva sillfisket utanför Island, som skedde utanför dåvarande 3-milsgränsen. När sillen “tog slut” 1968 fick Bohusläns konservfabriker brist på råvara, och flera lades ned. Sillfiskets tvärstopp blev ett hårt slag för näringen – en epok gick i graven 1968. (För Nordostatlanten infördes senare totala sillfiskestopp 1970–1975 för att rädda bestånden.)

1969 Hållö Fyr

Hållö fyr automatiseras och avbemannas; Smögens/Kungshamns lotsplats läggs ned 1 september – lotsfunktionen flyttas till Lysekil.

1969 ABBA

Abba köps av Pripps Bryggerier och blir en del av Pribo.

1970-11-25 Smögenbron

Smögenbron invigs  – fast förbindelse som förändrar sjötrafik och logistik i skärgården.

1975-02-17 Hållöarkipelagen

Hållöarkipelagen blir naturreservat – ett marint och kustnära skydd med Hållö fyr som landmärke.

1977 – Nya havsrättsregler revolutionerar fiskets geografi.

Från 1 januari 1977 utvidgar Norge sin fiskezon till 200 sjömil, och EG-länderna (inklusive Danmark) gör gemensamt detsamma. Därmed försvinner i praktiken allt “fritt” hav för fiske i Nordsjön. För svenska västkustfiskare innebär detta att traditionella fiskeområden utanför 12-milsgränsen stängs ute. Svenska regeringen tvingas förhandla om fiskerättigheter med Norge och EG för att få tillträde till de nyss stängda vattnen. Resultatet blir årliga kvotöverenskommelser – svenska fiskare får en viss andel av t.ex. Nordsjötorsk, Nordsjösill etc, men villkoren dikteras av de nya kuststatländerna. Utvidgningen av fiskezonerna (en följd av den nya havsrättskonventionen) är en politisk milstolpe. Den markerar slutet på “tiden med oinskränkt havsfiske” och början på kvotregleringarnas era för Bohusläns fiskeflotta.

1995 – Sverige går med i EU

Sverige går med i EU, och därmed integreras även fiskeripolitiken. Från och med medlemskapet 1995 omfattas Bohusläns yrkesfiske av EU:s gemensamma fiskeripolitik. Det betyder gemensamma kvoter på bestånd som torsk, sill, kolja och räkor i EU-vatten, samt EU-regler om bland annat maskstorlekar, fiskestopp och återutsättning. För bohusfiskarna innebär det både nya möjligheter (större marknad, bidrag för båtmodernisering) och utmaningar (t.ex. konkurrens om kvoter med andra EU-länder, och minskade nationella subventioner). Samma år (1995) skapas Havsforskningsrådet och Fiskeriverket omorganiseras, för att anpassa Sveriges förvaltning till EU:s system. Bohusläns fiskare måste nu navigera en ny byråkratisk verklighet i Bryssel, utöver havet.

2000-talet